It's been a while

Närmare bestämt ett halvår sen. Ni som känner oss vet att vi har varit lite busy: fått barn, flyttat, osv. Inte lätt att hinna med alltid. Nu passar jag på medan lilla flickebarnet sover.

Idag har Bente spelat sin andra golftävling för i år. Det var även hennes andra riktiga golfrunda för i år ;) Det gick hyfsat tyckte jag hon sa. Särskilt med tanke på hur lite hon har spelat! Hennes drive är grym! :))

Tyra Lynne och jag hängde hemma. Hon har börjat få tänder nu så hon sover inte så bra på nätterna. Eller..ja, med tanke på att hon aldrig har sovit särskilt bra så sover hon nu katastrofalt dåligt. Förut kunde hon sova från det jag la henne och vakna 12 timmar senare, fast med vakenhetsperioder under natten förstås och mycket letande efter sin binkie (nappen). Nu är jag glad om hon sover nio timmar!
Detta innebär att det är svårt att få nåt gjort här hemma då jag oftast vill passa på att få lite sömn när hon sover på dagarna.

Det är kul, för på gatan där vi bor nu finns massor av barnfamiljer så Tyra Lynne kommer få gott om lekkamrater när hon blir stor nog att uppskatta det.Snett mitt emot bor en spanjorska som ännu inte lärt sig svenska. Utmärkt, då kan jag öva upp min minst sagt rostiga spanska :-).

Sjukhusbesök

Strax efter tie parkerade vi utanför förlossningen. Då hade jag hunnit slänga iväg ett mass-sms till resten av familjen och meddelat dem.

När vi kom upp (behövde göra ett akut toa-besök och byta trosor först, innan vi gick in i hissen) så fick jag en mugg att kissa i och en blankett att fylla i, samt en önskan om att lägga bindan i en sanitetspåse så de kunde konstatera vattenavgång.

Sedan fick vi komma in på ett undersökningsrum där jag behövde lägga mig på rygg på en brits/ säng så barnmorskan kunde sätta en CTG-kurva på mig och ta mitt blodtryck. Först så skulle hon med sina kalla händer känna efter om bebisens huvud var ruckbart eller fixerat (ville väl kolla själv, även om jag sagt att det varit fixerad sedan en ganska lång tid tillbaka). Jodå, det var fortfarande fixerat. När hon sedan satte CTG:t så var bebisens hjärtljud uppe i 170. Vanligtvis brukar det ligga mellan 140 och 150, men jag tror lillan blev lite stressad av att bm klämde och kände på henne genom magen. Det sjönk till normala nivåer efter bara en liten stund. Den här gången kunde jag se att jag hade sammandragningar också. Det var intressant. Det var gröna siffror, men jag kollade inte så mkt på dem. Tyckte det var stressande.

Mitt blodtryck var mycket högre än normalt: 140/80. Vanligtvis ligger jag på 110/60, förutom en gång då jag låg på 100/60. Barnmorskan (bm) sa även att det fanns spår av proteiner i min urin så jag skulle vara väldigt observant på om jag fick ont i huvudet, eller om jag såg fläckar för ögonen samt om jag fick feber. Självklart ska jag också hålla koll på fostervattnet så det inte blir grönt. Det tyder på att barnet har bajsat i det och då kan det gå illa...

När CTG:t var klart fick jag ligga och vila en stund så skulle hon ta blodtrycket på mig igen för att se om det sjunkit något. Jorå, nu låg det på 120/80, men det var ju bara det övre trycket som sjunkit. Det undre är fortfarande lite för högt. Gränsen för preeklampsi (havandeskapsförgiftning) ligger på 90 som undre tryck... Fasiken också!! Jag som legat så himla bra hittills att min bm på Mama Mia inte ens brydde sig om att ta vare sig tryck eller blodsocker sist.

Fick iaf så så småningsom gå hem med order om att ringa in på Söndag (min lillasysters födelsedag) om värkarbetet inte startat. Då ska de sätta igång mig.

Hoppas bara det startar av sig själv nu!! Fast inte förrän imorgon för nu är jag supertrött!!

Vi väntar och väntar...så väntar vi lite mer

Vaknade imorse vid fem-tiden av att jag tyckte det sipprade lite väl mycket i trosan. Kollade efter Tusse som jag släppt ut en timme tidigare och gick sen på toa. Knappt hade jag satt mig förrän det skvalade och det var inte urin!

Tände sedan lampan för att kolla för det har jag läst att man ska göra. Det såg klart och fint ut, så jag bytte trosor och satte på mig en binda. Sen blev jag lite fundersam på vad jag skulle göra. Jag visste ju att det inte var nån idé att åka in utan att de brukar säga att man ska komma in på kontroll lite senare under dagen. Men skulle jag sova vidare eller skulle jag ringa? Bäst att googla på saken. Tillbaks till sängen och min underbara snusande fru. Plockade upp telefonen och stängde av flygplansläget.

Jorå, man skulle ringa till förlossningen och meddela. Jag letade i telefonen efter numret men hittade det inte. Dang it! Jag var säker på att jag hade sparat det. Tydligen inte. Nåja, det fanns ju i mappen från MVC (Mödravårds centralen). Så jag gick till BB-väska och plockade fram mappen och stängde sedan in mig på kontoret för att inte väcka någon. Lyckades hitta rätt bland alla val ("Har förlossningen startat, tryck ett!") och kom så småningom fram ("du har plats nummer ett i kön") till en barnmorska. Hon ställde lite frågor som jag besvarade så gott jag kunde.
Namn och personnummer var ju inte så svårt. Sedan ville hon veta hur mycket som kommit: deciliter, tsk eller msk? Jag tippade på dl. Forsade det eller sipprade det? Sipprade stadigt.
Fick rådet att sätta på en binda (duh) och sedan komma till obsteteriken, plan 6 i samma hus som förlossningen nån gång efter åtta eller när jag kände för det....
Ok, jag hade ju ändå satt klockan på åtta för Bente hade en tid hos Previa och behövde gå upp då.

Tänkte gå tillbaka till sängen och försöka somna om, men jag behövde nåt underlägg eftersom det riskerade att komma en syndaflod. Så kom jag på att vi hade madrasskyddet vi fick från USA förra veckan, när Bentes systrar skickade en stor box med söta babykläder till oss. Det tog jag med mig och försökte bädda så gott jag kunde.

Då vaknade Bente och undrade vad som stod på.
-Vattnet har gått, sa jag.
-VA?! Men då måste vi väl åka in???
-Nej, jag har pratat med förlossningen. Vi ska till obstetriken för kontroll nån gång efter åtta.
-Åtta på kvällen? undrade en sömndrucken fru.
-Nej, åtta på morgonen.
-Åh ja! Hur mycket är klockan?
-Tjugo i sex. Vi kan lika gärna försöka somna om, tyckte jag.
Sagt och gjort, jag satte på mitt avslappnings/ förlossnings program på telefonen och försökte somna. Då kände jag att det blev lite blötare och att jag behövde en ny binda så jag bad frugan hämta det + ett par nya trosor. Vid det här laget var hon klarvaken och huvudet snurrade av alla tankar på allt som måste packas och tas med. Vi kom överens om att vi skulle åka in vid tie eftersom det inte var nån större brådska.

Att somna om nu var bara att glömma. Jag slängde iväg ett mess till Gunilla på Meterfilm om att vattnet hade gått och att vi kunde ses på Obstetriken vid tie. Sedan messade vi den blivande gudmodern uppe i Gällivare och sen min storasyster.

Bente berättade för Oscar när han steg upp och de kom överens om att han kunde komma hem på kvällen även om vi kanske inte skulle vara här. Vi hade bestämt sedan innan med en kompis som bor granne med oss att hon skulle komma över och ta hand om sonen och katten när det var dags för oss att åka in ;). Så vi ringde henne då Oscar hade gått till skolan. Tyvärr visade det sig att hon skulle åka till Västerås med sin man under helgen så hon kunde bara på kvällen.

Då behövde vi fundera lite till. Kom att tänka på min pappa som bor hyfsat nära och som ju har passat katten förut en gång. Oscar fick åka till sin pappa helt enkelt. Så jag ringde min far och kom överens om att han skulle kolla till Tusse under helgen om det blev så att vi fick stanna kvar på sjukhuset.

Ett glas med sylt och två koppar kaffe

Det här är på norska, använd Google translate om ni behöver, men jag (Bente) tyckte det var så bra och vill dela 'et med er!

Syltetøyglasset og to kopper kaffe.

Når tingene i ditt liv virker nesten uoverkommelige; når 24timer pr. dag ikke er nok, så husk syltetøyglasset og kaffen…. En dansk professor stod foran sine filosofistudenter med noen ting foran seg. Da timen begynte, tok han uten å si et ord, et meget stort og tomt syltetøyglass fram og begynte å fylle det med golfballer. Da han hadde gjort det, spurte han klassen om glasset var fullt, og de var enige om at det var det.

Så tok professoren en kasse med småstein fram, og begynte å helle dem ned i glasset. Han ristet glasset lett, så småsteinene fordelte seg imellom golfballene. Deretter spurte han igjen studentene om glasset var fullt, og det mente klassen at det var.

Deretter tok professoren en kasse med sand fram og begynte å helle den opp i glasset. Sanden fylte naturligvis de resterende hulrommet i glasset. Igjen spurte han om det var fullt. Klassen svarte enstemmig ja. Til slutt tok professoren to kopper kaffe og helte dem begge ned i glasset. Hulrommet som var mellom sandkornene, ble nå effektivt fylt. Studentene lo.

”Nåvel”, sa professoren, da latteren var stilnet av. ”Hvis dere nå forestiller dere, at dette glasset representerer deres liv. Golfballene er de viktige ting i livet – deres familie, kjærester, barn, helse, venner og yndlingspersoner – de ting som, selv om alle andre ting gikk tapt, og bare disse tingene var tilbake, likevel ville gjøre deres liv fullkommet.
 
Småsteinene er de andre tingene, som betyr noe – sånn som jobb, hus, bil osv.. Sanden er alle de andre småting”. Professoren forsatte: ”Hvis dere putter sanden ned i glasset først, er det ikke plass til verken småsteinene eller golfballene. Det samme gjelder livet. Hvis dere bruker all deres energi og tid på de små ubetydelige tingene, får dere aldri plass til det som er viktig for dere. Vær oppmerksom på de ting, som er avgjørende for deres lykke. Lek med barna. Pass på helsen! Inviter deres partner på middag. Ta enda en runde på golfbanen.

Det vil alltid være tid til at gjøre huset rent og ordne avløpene. Ta dere av golfballene først –de ting som virkelig betyr noe. Få styr på det dere vil prioritere – resten er bare sand. ”En av studentene rakte hånden i været og spurte hva kaffen representerte. Professoren smilte: ”Jeg er glad for at du spør. Det er bare for å vise, at uansett hvor fylt ditt liv synes å være, så er det alltid plass til et par kopper kaffe sammen med en venn.

Vi har även köpt barnvagn

Fick ett mail idag om att Babyland i Barkarby har utförsäljning och mellan 50 och 70% rabatt tillochmed söndag. Så efter dagens alla möten var avklarade (mäklare och bank samt en tur förbi huset för att beskåda det som snart är vårt) drog vi dit. Det var mindre än halva butiken som var öppen och det var ganska mycket folk på den lilla ytan. Bente har skarpa ögon och fick snabbt syn på en barnvagn som hon la beslag på för att visa mig. Den var riktigt stilig! Det bästa av allt var att det ingick liggdel och allt detta till ett vrakpris av 1500:-!

Vi hade ju tänkt använda Oscars vagn och det tänker vi fortfarande göra, men den här är lite mer smidig om man är ute på stan och sånt...

Vi kunde ju inte bara köpa en vagn när det var så billigt, så vi råkade få med en del annat också. Såsom en åkpåse, en babysitter en babywalkie-talkie ("barnvakt"??)och kärl att ha bröstmjök i...

Vidare har vi även hämtat ut ett paket på posten som Siri och Trine har skickat. Det var fullt med supersöta barnkläder och lite mer smått och gott. Rena rama julafton idag!! :-)

Har haft förvärkar hela dagen idag. Känns som om bebis pressar huvudet långt ner och nu är nånstans i höjd med ljumskarna. Det ilar och moler därnere... MEn hon får vackert vänta tills imorgon så jag får sova lite. Dessutom ska Bente upp tidigt och skjutsa Oscar till skolan, för de ska ha idrottsdag. Samling vid Djursholms IP 06.15! Okristligt tidigt! Stackars pojke ;) Å andra sidan får han åka skidor hela dagen i Romme sen, så han lider nog inte alltförmycket ;).

Vi har köpt hus

Idag träffade vi mäklaren och skrev på kontraktet till huset i Vallentuna. Känns ofattbart och superhäftigt samt pirrigt, allt på en gång :-). Där finns fler hus om någon vill bo granne med oss :-).

I förrgår var vi nästan hela dagen på Konradssons Kakel i Bromma och valde kakel till badrum och kök. Det kommer bli så snyggt!! Iochmed att vi har gjort en del tillval den här gången jämfört med när vi bodde i Silverdal, då vi inte hann göra några tillval, känns det mer som om det är "på riktigt" den här gången. Nu har vi hittat huset vi kan bo länge i! xD Det bästa är att det är nära till golfbanan så Bente kan bara lassa klubborna och trava ner till green och spela! Skulle hon råka tröttna på den banan, verkar det som om det finns fler inom ett rimligt avstånd: Täby golfbana låg på ett inte alltför avskräckande avstånd och sen fanns det en till typ i Upplands Väsby som tydligen också är fin.

Hmm...verkar som om jag verkligen måste lära mig spela golf för att inte bli gräsänka. Får väl lägga ungen i golfbagen o dra ut på tur då ;).

Ytterligare en fördel med huset är att det är fiber draget!! Yes, nu slipper vi allihop dela på ynka två Mb bara för att huset ligger för långt ifrån telestationen. Här kommer nog surfas mer än någonsin (iallafall om unge herrn i huset får bestämma)! :-)

Inflyttning blir förmodligen första juni och innan dess ska vi ha fått sålt här i Danderyd. Hoppas många bjuder så att vi får ett rekordbra pris för vår fina lägenhet!

Då vi nu kommer tillhöra kategorin småbarnsfamilj och ingen av oss direkt brinner för att städa, packa, flytta och styla så kommer vi lägga ut det på entreprenad. Bente har kollat upp lite olika firmor som kan tänka sig ta hand om dett åt oss. Superskönt!!

R.I.P Spikey

I tisdags kom vår katt Spikey in som vanligt. Det vill säga han kom till köksdörren och ställde sig på bakbenen och lät framtassarna dansa mot fönstret så det gnisslade om det :-). Han käkade i rasande tempo och gick sedan för att vila i sin favoritfåtölj. Vi tyckte han föregick med gott exempel och bestämde oss för att göra likadant fast i vår säng. Tusse (katt nummer två)låg i soffan och sov. Sammanlagt var det då fyra utslagna individer som på varsitt håll tog igen sig.

När vi människor vaknade till liv igen gick Bente för att gosa med Spikey. Då låg han med huvudet på armstödet helt lealös och andades konstigt. Bente ropade på mig att jag skulle komma. När jag kom in var han redan död. Jag hade väldigt svårt att tro det, men han var mycket riktigt helt stilla och livlös, något som var extremt olikt denna mycket spattiga katt.

Bente tyckte han såg konstig ut och lirkade upp hans mun. Tungan var svullen och han var grå/blå i munnen istället för rosa/röd som var hans normala färg. Pupillerna var ovanligt stora också, så vi misstänker att han fått i sig något olämpligt. Han var ju inte direkt kräsen av sig och verkade kunna äta vad som helst (har några gånger släpat hem fina, halvätna presenter till oss i form av möss,harungar eller dylikt) som han lämnat vid köksdörren. Efter mycket googlande kom vi fram till att han kan ha druckit glykol (sött och gott, samt oerhört giftigt för katter då det räcker med 1,5 ml per kilo - dvs fyra små slick i Spikeys fall-för att de ska dö) eller ätit en förgiftad råtta/ mus.

Det känns väldigt konstigt att bara ha en katt numera! Vi kommer på oss själva med att kolla efter Spikey vid köksdörren. Han tyckte mycket om att sitta där och titta in. Ibland när man öppnade dörren för att släppa in honom, backade han bara undan. Det verkade som om han föredrog att bara titta in ;).



Tusse verkar lite dämpad och tycks som om han letar efter Spikey ibland. Jag vet inte om han har förstått att hans lekkamrat har dött :'(.

Babyshower

Bente har, förutom att möblera om, även haft fullt upp med att anordna en babyshower för mig och detta helst utan att jag ska veta för mycket.

I torsdags, den 6 januari, var det så dags. Nu hade ju många av gästerna råkat försäga sig när de pratat med mig så jag visste vilken dag det var. Men det var lika bra, för då kunde jag ju förbereda mig lite, så jag inte såg ut som ett troll när jag kom dit! Bente hämtade mig och Oscar vid två-tiden på eftermiddagen. Då snöade det som attan. Oscar fick skjuts till en kompis där han skulle sova över. Efter det svängde vi upp mot Mörby, vilket gjorde mig något konfunderad då jag trodde mig veta vart själva babyshowern skulle äga rum. Då fick jag order om att sätta på mig ögonbindel [bestående av en mask man har för ögonen när man ska sova-garanterat obekvämt kan jag ju säga ;)]. Bente körde en massa kringelikrokvägar innan vi slutligen kom frma. Först tyckte jag det var ganska skönt att åka bil och mådde faktiskt inte ett dugg illa trots att jag inget kunde se. Men på slutet kändes det som om vi åkte på en skogsstig, då började jag fundera lite på om hon skulle släppa av mig mitt ute i skogen nånstans...
Dessutom höll hon på att backa och köra lite fram och tillbaka och då började jag känna mig lite smått konstig i skallen.

Till slut var det äntligen dags att kliva ur bilen. Mitt i en snödriva! Tur att Bente höll mig under armen! Sen hörde jag på avstånd och liksom kände att det var en annan människa i närheten som öppnade en grind. Då började Bente sjunga ganska högt för att överrösta det lilla ljud som den här personen gav ifrån sig. Jag trodde att det kanske var min storasyster Torunn, men det var det tydligen inte. Sen skulle vi gå upp för några trappor. Då blev jag tvungen att stanna för att jag fick sammandragningar. Trappor och jag kommer inte så bra överens nu under graviditeten. Då började det ringa. Först på Bentes telefon och sen på mig i min ficka. Jag tror att Bente sms:ade någon för hon stod kvar även efter att jag var redo att fortsätta. Jag hade mina aningar om vart vi var, men riktigt säker blev jag inte förrän vi gick upp för de andra trapporna och det var buskar på min sida som jag gick in i hela tiden. Den andra grejen som fick mig att bli ännu mer säker på min sak var ljudet från glasrutan när hon knackade på dörren. Sen, när vi kom in sträckte jag automatiskt ut höger hand för att ta stöd mot väggen jag visste fanns där, när jag skulle ta av mig skorna. Var på väg fram för att hänga av mig jackan på kappställningen som borde finnas där, men någon vänlig själ befriade mig från den innan.

Så famlade jag med handen efter trappräcket, men någon tog min arm och en annan person tog mig under andra armen. Minns inte hur, men jag kände igen Maria W (min styvmor) och sa hej och sen blev jag lite fundersam över att de förde in mig i köket direkt efter att jag kommit upp för trapporna. Fast i dörröppningen till vardagsrummet fick jag ta av mig ögonbindeln och blev aningens chockad då jag såg alla människorna som samlats där. Hade helst velat gå fram och krama om dem allihop, men fick stränga order av Sara att gå och sätta mig i en fåtölj som de hade reserverat åt mig. Jag var aningens virrig och chockad så några namn försvann i röran i skallen på mig. Det låg en hög med presenter på golvet framför fåtöljen och jag såg att det stod familjen Engberg på ett utav dem. Kunde för mitt liv inte komma på vilka de var. Sen ramlade Helen C's namn bort från skallen och jag kunde bara komma på familjens efternamn...

Torunn hade anordnat jättefina lekar och Bente och Mette hade fixat och trixat jättemycket kring det hela. Bente hade haft sisyfos-jobbet att fixa namn och telefonnummer samt försöka välja ut vilka som jag skulle vilja se där och sen kontakta dem osv... Hon visade mig den jättefina hemsidan hon hade gjort inför eventet. Den var otrolig tycker jag!!

Jag blev också väldigt glad över att se Eva där! Det hade jag inte förväntat mig då det faktiskt var hennes 12-årsdag!

Det är svårt att sammanfatta en så stor grej och jag kan ju inte nämna alla vid namn heller, men jag kan ju säga att jag blev jätteglad över att se så många där som jag inte har träffat på evigheter!! Särskilt överraskad och glad blev jag då mina två bästa kompisar från barndomen dök upp som jag inte har träffat på åratal!! Den ena hade med sig sin supercharmiga son och den andra sin kamera där hon visade mig bilder på de flesta av sina husdjur (bl.a en papegojunge, fyra råttor och två hundar). Hon jobbar som veterinär så det kanske inte är så konstigt att hon har så många husdjur ;).

Vill passa på att tacka för alla enormt fina presenter jag/vi fick!! En bedårande liten rosa kjol bl,a (ja, Marita, jag ska leta efter lila strumpbyxor, jag lovar! ;)]. Fläckborttagningsmedel fick vi också och det är nog inte helt fel när man tänker på storleken och det som hör till när en sån liten människa kommer till jorden.

Torunn hade varit väldigt smart och fixat presentkort till vinnarna i de olika lekarna. Det var ganska kul när en av våra kompisar som födde en liten dotter för inte så länge sen, vann två timmars barnpassning (dvs hon skulle vara barnvakt åt oss, haha). Tyvärr lär väl hon vara nere i Skåne när vi vill utnyttja denna grej, så det blir en lång resa för lite nöje ;). Jag kommer inte ihåg allt vad de vann, jo en kompis vann att hon skulle städa hos oss när vi behövde det! Jag tycker att Torunn verkligen tänkt till vad gällde de här presentkorten! :-)

Vill avsluta med ett stort tack till alla som kom och de som tänkte men inte kunde komma! Sist men inte minst vill jag tacka min underbara fru och hennes syster Mette som fixat och trixat så jättemycket med allt mitt under ommöbleringen!! Jag är rörd, tacksam och jätteglad över att ni gjort detta för mig! Tack Bente min älskling för allt du gör och har gjort för mig! Tack Mette för att du hjälpt oss så mycket genom åren och för allt möjligt som jag inte kommer på just nu! :-)
TACK!!!!

Uppdatering

Har inte blivit så mycket skrivande sen december. Det har varit fullt upp. Julklapparna blev vi klara med tidigt i december tack vare Bente och internet :-). Nytt för i år var även att Oscar skulle köpa julklappar till oss (självklart till pappa och hans fru också) och sina vänner. Det var roligt. Vi blev mycket rörda.

Julafton firade vi hos Mette & co. Det blev massa presenter till barnen som nog inte tyckte illa vara ;). Oscar firade med sin pappa, men kom till oss dagen därpå och har nog inte varit hos sin pappa sen dess.
På julaftons kväll åkte vi till min (Anna Marias) mamma och firade omgång nummer två där. Den som blev gladast för sin julklapp var nog hunden Ofelia som fick en grymtande gris av oss i julklapp. Hon blev som tokig när hon skulle öppna paketet och hörde att det grymtade därinifrån (en väldigt skön omväxling för öronen till skillnad från hennes andra pipleksaker)! Sen skulle vi kasta gris resten av kvällen xD.

Nyårsafton kom Petersons till oss. I år var Oscar med och firade. Vi åt de traditionsenliga räkmackorna. Bente hade lyxat till det med hummer också. Eva och ERik åt pommesfrites och chicken nuggets. Martin drack julmust :). När det var dax att gå ut och tända raketer snöade det jättemycket! Det hade säkert kommit en decimeter! Oscar kastade smällare och hade kul. Eva tyckte det var lite läskigt med allt smällande från raketerna och roade sig (och mig) med att falla med ansiktet först ner i den mjuka snön.

Bente och jag tycks ha delat upp boandet mellan oss på ett väldigt bra vis: hon tar hand om att möblera om och byta rum medan jag tar hand om kläder och tvätt till barnet som är beräknat 22/2. Vi fick två flyttkartonger fulla med babykläder av Mette. Mestadels killkläder men det gör inget. Så fick vi även tillbaka Oscars spjälsäng som varit hos alla "svenska" kusiner i tur och ordning: Eva, Erik, Mattias och eventuellt Heidi innan de flyttade till USA. Sist var det Martins tur och nu blir det förhoppningsvis lilla Tyra Lynns tur.

Oscar är mycket nöjd med rumbytet. Han har övertagit vårt gamla rum, där Bente gjort om ena klädförrådet till en datorgrotta där han kan sitta och spela samt även stänga dörren om sig så det blir i det närmaste ljudisolerat.

Förlossningsbesök med lustgas

Idag var vi på förlossningen på Danderyds sjukhus. Jag hade sovit väldigt dåligt under natten pga lillans sparkar o sammandragningar, så jag hade precis lyckats somna om när klockan ringde. Mindre kul :(

Besöket var väldigt intressant, dock. Först fick vi höra när en bm förklarade lite saker runt omkring förlossningen (bl a begreppet "utplånad" )och vi fick ställa frågor. Vi fick även en enkät med oss att fylla i efter förlossningen, samt några frågor att skriva förlossningsbrevet utifrån.

Efter det fick vi en liten rundvandring på avdelningen. I hallen/ korridoren hängde en tavla full med rosa och blå knappnålar. Ibland satt det två stycken på en lapp med ordet "tvillingar". Nånstans stod det faktiskt "trillingar" också. Dessa symboliserade förstås antalet födda barn. Vid den tidpunkten vi var där hade det dittills fötts fem barn (då var klockan runt elva på förmiddagen).

Barnmorskan (bm) förevisade en sugklocka. Det var intressant. Jag hade (knasigt nog) föreställt mig som en sån där sugpropp man kan rensa avloppet med ;) Men den här mackapären såg lite mer ut som en slemsug (för oss som jobbar inom vården), fast med ett litet metallock/ metallsil som man fäster på barnets huvud:


Vi fick vidare se lite olika hjälpmedel som man kan använda i utdrivningsfasen: gåbord och förlossningspall. Efter det fick vi kika in i operationsrummet. Där kände Bente igen sig: det var i det rummet som Oscar kom till världen.

Sista anhalten var ett (för tillfället tomt) förlossningsrum. Där hade de satt fram en massa stolar och pallar åt oss (vi var ca 16st). Sen fick de som ville sniffa lustgas. Det var jättekul att se på vissa: de blev helt superfnittriga och höll på att garva ihjäl sig :-) En tyckte det var obehagligt medan någon annan tyckte att han fick ett lyckorus och ville vara gravid han med. Andra tyckte att det kändes som om de hade svept fem whiskey.

När turen kom till mig tog jag föst ett djupt andetag och tyckte att det var riktigt vidrig smak. Bm trodde att det nog berodde på spriten (hon spritade av masken mellan varje person så att vi inte skulle sprida några virus e.dyl). Så jag väntade lite medan ångorna avdunstade och gjorde sedan ett nytt försök. Några få andetag senare gav jag tillbaka masken och väntade. Efter en liten stund infann sig en bedövande känsla som spred sig i kroppen. Det kändes nästan som när man får morfin. Kroppen blev tung och en sorts äcklig dimma spred sig framför mina ögon. Jag fick ont i huvudet och började må lite illa.

Barnmorskan tyckte att jag verkligen var lättpåverkad. Jag sa att det är nog för att jag verkligen aldrig dricker sprit. Då skojade hon o sa att jag kanske blev omvänd nu. Sen sa hon att varmt bad (ja, de hade jacuzzi!!! Dessutom får man bada om vattnet inte har gått innan man kommer in.), sterila kvaddlar och akupunktur antagligen vore nåt för mig. Jag instämde och sa att det var ungefär vad jag hade tänkt mig.

Julklappar och lite tankar

Nu är alla julklappar inhandlade. Frugan har varit mycket aktiv på nätet, vilket är jätteskönt då det är lite jobbigt för mig att ta mig ut. Detta till trots gjorde vi iaf en räd i Länna i helgen tillsammans med Mette och sötaste Eva.
Dvs, jag satt och tittade på när de gick runt i affären. Fast jag hittade iaf en julklapp till en av mina systrar direkt när jag kom in i butiken :).

Idag kom de sista julklapparna neddimpandes i brevlådan. De ligger nu på Bentes skrivbord och hon håller i skrivandes stund på att slå in dem för att sedan kunna skicka dem till USA :-).

Myran i magen växer så det knakar. Oftast består delar av nätterna och även dagarna av regelrätta gympapass. Magen böljar och det känns som om det går vågor inuti den. Ofta känner jag sprattel i mellangärdet.

Idag hade jag jättejobbiga sammandragningar hela förmiddagen. Magen blir hård och jag måste fokusera på andningen. Jag mår illa och känner hur allt syrerikt blod försvinner och jag blir helt matt och yr. Hur jag än ligger är det besvärligt numera. Särskilt pga revbensinflammationen. Det bränner som eld och ibland känns det som jag har en inneboende vulkan som sprutar lava strax ovanför bröstbenet. Det gör ont att ligga på sidan (vä sida är favvo-ställningen numera) och jag mår illa av att ligga på rygg, då lillMyran trycker på kroppspulsådern...

Här kommer en bild tagen i v. 27 (nu är jag ine i v.29, dvs åttonde månaden):



Fast när jag inte mår dåligt så är humöret (oftast) på topp. Det är jätteskönt att Bente jobbar hemma och kan hjälpa mig om jag behöver henne. Sen är det super att veta och känna hennes närvaro!!

Läkarbesök

Var hos läkaren idag. Har under en längre tid (kanske en månad) ignorerat en smärta strax under höger bröst. Det är en punkt som gör galet ont. Det är svullet och ömmar vid minsta beröring. Kan inte ens ha bh på mig längre. Det har blivit värre för varje vecka och nu fick jag inte strunta i det längre enligt min kära fru som var orolig att det skulle vara något riktigt illa.

Följaktligen ringde jag Kvartersakuten i morse och fick en tid kl 13.20. Det var kul, för kvinnan som svarade i telefon kände igen mitt namn och sa att det skulle bli jättekul att se mig igen om det nu var jag, men det kunde inte finnas så många med mitt (numera vårat, min frus också) efternamn. När jag ringde några minuter senare för att säga att jag skulle bli sen, kunde jag placera rösten. När jag kom dit visade det sig stämma. Det var en kvinna som jag hade som elev för flera år sedan när jag jobbade på Anneberg. Hon gjorde sin praktik där när hon pluggade till usk:a (undersköterska). Det var trevligt att träffa henne igen! Vi växlade telefonnummer och kom överens om att hålla kontakten.

När jag efter en timmes väntetid äntligen fick komma in till läkaren, förklarade jag mina besvär och visade honom vart det gjorde ont och hur det såg ut. Han tittade lite på svullnaden, rörde försiktigt vid det med fingret och konstaterade att det var en svampinfektion och att jag skulle smörja med Cortimyk.

Jag protesterade och hävdade att det inte kunde vara svamp. Det bränner som eld inuti och smärtan sträcker sig ut mot revbenet. Då frågade han om det kliade.
-Nej, det gör väldigt ont och det kan inte vara svamp! upprepade jag.
Då började han klämma och känna på min onda punkt och ut mot revbenet. Det gjorde fruktansvärt ont. Slutligen konstaterade han att det förmodligen rörde sig om en revbensinflammation och ordinerade tabletten Voltaren. Undrar om han trodde att jag hade gaser i magen eller om jag bara var tjock och svullen om magen?? Jag var tvungen att påpeka att jag är gravid (då får man inte äta Ipren eller Voltaren)! Då sa han att jag skulle kontakta en sjukgymnast för att få nån form av värmebehandling. Så gav han mig en lista där han bockat för tre olika sjukgymnaster.

Det var många patienter i väntrummet och jag undrar om den läkaren var den enda på plats eftersom det verkade som om de flesta skulle till honom. Kanske inte så konstigt om läkaren var stressad då?

Jag fick iaf napp när jag ringde tredje sjukgymnasten på listan. Ska dit på onsdag morgon. Hoppas han kan hjälpa mig! Tills dess får jag leva på Panodil. Har försökt härda ut smärtan men ikväll tog jag en panodil för jag orkar inte mer!

Huset fullt

Idag kom sonen hem med tre killkompisar. Kort därefter kom två tjejer och frågade efter honom. Helt plötsligt var här sex ungdomar som alla gjorde olika saker inne på rummet. Några höll på att brottas lät det som. Andra sjöng och majoriteten var säkert inne på datorn.

Helt plötsligt kommer alla in och vill ha skjuts till Sammis för det är snöbollskrig där. Vi sa åt dem att ta bussen istället. Lånade ut mitt busskort till O, så han kommer hem igen (hans skolkort gäller ju bara till sju och man vet ju aldrig hur länge de blir borta).

Sjukskrivning

Idag var jag hos läkaren. Har bytt vårdcentral på en fd kollegas inrådan så nu behöver man inte ringa bustidigt på morgonen längre för att eventuellt få en tid mitt på dagen som totalt förstör arbetsdagen.

Fick en tid lagom till efter arbetets slut. Ska jag vara helt ärlig så bad jag själv om att få bli sjukskriven eftersom jag tycker de här dagarna på jobbet har varit riktigt tuffa med yrsel, svårt att andas och illamående. Jobbigast av allt är bara att ta sig till jobbet. Inte att stiga upp på morgonen, det har aldrig varit något problem för mig, utan att ta sig från A till B utan att svimma på vägen. Får ta varje trappa i etapper och stanna och vila ofta så att jag inte tappar andan. Då känns det som ett järnband dras åt kring magen (sammandragning??) och lungorna och andetagen kommer i korta, ytliga etapper och jag måste tvinga mig själv att inte vika mig dubbel. Känner mig som en riktig gammal gumma när jag får de här "anfallen". Sen, när jag väl tagit mig upp för trappan, måste jag ta den korta sträckan till bussen i etapper och hålla mig i stängslet. När jag väl kommer fram till busskuren är jag helt slut och måste sätta mig och vila.

Väl på bussen kan jag hämta andan och varva ner bara för att ladda inför nästa sträcka: från busshållplatsen till kontoret. Det är kanske tio meter, men det känns som 100 minst. När jag väl ramlar in på kontoret är jag totalt slut och måste slänga mig ner på en stol och bara andas till mina arbetskamraters förskräckelse.

Så ser min start på dagen ut så här långt. Tack och lov att jag nu kan vila mig till den 15/12 (min lillasysters 30-årsdag)!

Doktorn säger att det är för mycket blod (70% mer än vanligt) som ska igenom de trånga kärlen så det blir som blodstockning, det ställer sig på kö och väntar på att få släppas igenom. Därav svimningsatackerna (inget syrerikt blod till muskler eller huvud då bebis är prio no ett).

It's not a sin to be gay

Acording to the newspaper Pink Paper, the mormons no longer think it's a sin to be gay.
But they "still insists that followers resist having gay sex and they oppose same-sex marriage."

Är det bara jag som tycker det är lite dubbelmoral? :)

http://news.pinkpaper.com/NewsStory/4305/17/11/2010/mormons-say-its-not-a-sin-to-be-gay.aspx

Svimningsattacker

Har varit hemma från jobbet sedan i onsdags. Törs bara inte gå dit då jag varje morgon varit snudd på att svimma när jag väl kom fram. I tisdags var det riktigt illa, då behövde jag tom tömma magen för jag blev illamående av att det snurrade så.

Jag har lågt blodtryck enligt barnmorskan. Hon sa att det berodde på det. Sen gick jag till doktorn igår då jag inte ens kunde duscha stående utan var tvungen att sätta mig på golvet för att inte svimma! Han sa att när man är gravid så får man 70 % mer blod i kroppen och blodkärlen är så tunna att de inte klarar av att släppa igenom allt blod samtidigt, utan det får "ställa sig på kö". Han menade på att barnmorskorna var gammalmodiga som trodde att detta kunde avhjälpas med järntabletter. Detta leder bara till högre antal röda blodkroppar som trycker på och vill komma igenom de tunna kärlen. Jag ska alltså vara försiktig när jag reser mig upp och så. Dock är inte detta mitt problem. Det kommer när jag rör på mig. Då måste kroppen se till att syrerikt blod kommer upp till hjärnan och ut till alla muskler (annars går det mesta till barnet i magen) och det klarar den tydligen inte. Men kroppen brukar råda bot på detta självmant inom några veckor och blodtryckshöjande medicin går inte att ge till gravida, så det är bara att vara försiktig.

Jag har en misstanke om att det hänger ihop med blodsockret också, för imorse var jag väldigt hungrig när jag vaknade. Tackochlov var Bente hemma och jobbade så hon kunde ta hand om mig. Vacklade runt en stund i vardagsrummet, försökte sätta mig på en stol, men gav upp och la mig på golvet med fötterna högt för att få blod till hjärnan (doktorn rekommenderade huvudet mellan knäna, men försök det när du har en fotboll i magen). Slutligen vacklade jag fram till soffan för att lägga mig ner, då det svartnade för ögonen och jag ramlade ner i soffan över katten Tusse som låg där och sov. Mjukt för mig, men han blev tydligen lite förnärmad och glodde på mig sa Bente som kom och hjälpte mig sitta upp och dricka lite juice.

Efter en stund var blodsockret samt blodtrycket så pass okej att jag vågade ställa mig upp igen. Däremot tog det lång tid innan illamåendet gav med sig och nu, några timmar efteråt, har jag fortfarande ont i huvudet och känner mig matt :-(

En av nackdelarna med graviditeten, men det tar jag gärna. Måste bara lära mig kontrollera de här läskiga attackerna som förstör min dag.

Så känner jag för dig min älskling!

Från en kompis på Facebook idag:
"Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med. Det handlar om att finna den man vill vakna upp med. Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med. Det handlar om att finna den man inte kan leva utan. I världen är du bara någon... men för någon............är du hela världen. Kopiera om du ...håller med ♥"

Ett annorlunda restaurangbesök

För att fira mitt färska körkort bestämde Bente o jag oss för att äta på nyöppnade Texas Longhorn på Enebyängen. Det var en väldigt annorlunda upplevelse.

Först stod vi utanför och väntade på att de skulle öppna, sen stod vi i kö och väntade på att bli tilldelade ett av alla tomma bord i lokalen. Hovmästaren tog god tid på sig med varje kund och pratade länge och väl med dem. Ganska många av oss som stod i kön vände och gick efter en stund. Några fler gick efter att hovmästaren meddelat att det skulle ta minst 30 minuter att få in maten på bordet.

Efter ett tag fick vi iallafall ett bord samt en ung, tuggummituggande servitris som tog vår beställning. Drickan kom hyfsat fort och jag hade sanbbt druckit upp mitt vatten och halva Bentes med. Sedan fick vi vänta länge på att få kontakt med servitrisen igen. Under tiden fortsatte kön i ingången att växa. Hovmästaren tog lika lång tid på sig med varje kund.

Två glas vatten senare kom hovmästaren fram till oss och frågade om han kunde få be oss om en tjänst. Han lovade att bjuda på maten om han fick flytta oss till ett annat bord. Jag tyckte att det var lite märkligt att sitta två stycken vid ett bord för fyra när det fanns andra, mindre bord i lokalen. Vi övervägde förslaget och självklart tackade vi ja. Sen dröjde det inte länge (kanske 20 minuter till) innan maten kom. Den var god men hade hunnit kallna.

Vi hade trevliga bordsgrannar och vi hade roligt åt stället och pratade en del om de stackars oerfarna servitriserna och åt att det stod fem stycken runt kassapparaten och alla väntade på sin tur att slå in beställningen eller summan. När grannen äntligen skulle få betala så fick hon kortläsaren i handen och fick slå in summman själv! Det kändes lite märkligt.

När det var vår tur att få betala så nämnde jag för servitrisen att hovmästaren lovat att vi inte behövde betala för maten. Sen hände det inget på väldigt länge, så jag passade på att besöka "karamellhuset" för att lätta på blåsan som bebistjejen i magen använder som studsmatta.
När jag var klar stod Bente vid utgången och väntade på mig. Vi behövde inte betala för drinkarna heller. Då gick vi till Coop mitt emot och köpte två matkassar fulla med varor för det priset som middagen antagligen skulle ha gått på.

Som sagt, det var ett annorlunda restaurangbesök :-)

Satsning

Jag är väldigt glad och stolt över mig själv idag!
Länge har jag satsat på att ta svart bälte i karate, men när jag började med försöken att bli gravid la jag ner karaten ett tag. Nu tränar jag sporadiskt men jag är långt ifrån ett svartbälte.

Nu i höstas började jag satsa på något annat istället. Nämligen att ta körkort. Jag bestämde mig för att köra med automat-växlad bil då jag tror det passar mig bättre.
Sagt och gjort: jag anmälde mig till bilskolan (igen) och köpte ett paket och de skulle boka tid för uppkörning och teori. Jag fick ett rekommenderat datum för haökbanan som jag skulle boka själv.

När dagarna närmade sig och jag insåg att teoriprovet inte var så långt bort, började jag få panik. Jag frågade om jag inte kunde få skjuta upp det, men bilskolan sa att det var lika bra att få det gjort och att det kunde ta månader att få en ny tid.

Med hjärtat i halsgropen cyklade jag iväg till lokalen för teoriprovet och kom därifrån med 56 frågor godkända, ett över gränsen för vad man skulle ha för att klara sig!

Två dagar senare var det dags för uppkörning. Den gick tyvärr inte lika bra (hrmm..jag körde för fort... men säg det inte till nån). Så jag körde på lite hemma med pappa och Bente. Sen ringde jag bilskolan och bad om tre nya lektioner samt hyra av bil och att de skulle boka uppkörningstid åt mig. Det gav resultat och jag kommer nu inom två veckor få det efterlängtade rosa kortet med den fula svartvita bilden på! Tills dess får jag nöja mig med lappen från trafikverket som det står godknd på!

Stort tack till min tålmodiga pappa som har kämpat med mig och min minst lika tålmodiga fru som har tjatat på mig och pushat mig i alla dessa år at jag skulle ta körkort! Tack Bente för att du har stöttat mig under dessa år. Tack för att du har sporrat mig och trott på mig! Tack för allt som du har gjort för mig alltid! Jag älskar dig!!

5 bra tips på hur du kan maximera din förbränning

Intervaller
At lägga till intervaller i din konditionsträning ger en oerhört positiv effekt på din kaloriförbränning. Studier visar att de som inkluderar intervaller i sina pass minst 2 gånger i veckan går ner dubbelt så fort jämfört med den som bara gör vanligt konditionsträning. Så nästa gång du beger dig ut i löparspåren öka tempot under 60 sekunder var 10:e minut. Du kommer märka skillnad!

Bygg muskler
Ju större muskler du har, desto mer förbränner din kropp i vilande tillstånd. Din dagliga kaloriförbrukning har ett starkt samband till din muskelmassa. Dina muskler behöver energi även när de inte är aktiva och din muskelmassa påverkar då din dagliga ämnesomsättning Så om du har mycket konditionsträning på ditt schema kan du variera med att lyfta lite vikter några gånger i månaden. Det kommer ge resultat!

Ät frukost & portionera ut måltiderna
Att frukost är det viktigaste målet på dagen råder det väl ingen tvekan om. Även din förbränning påverkar starkt av hur dagens första måltid ser ut. Under natten så saktas din förbränning ner väsentligt och kommer inte riktigt igång förens du fyllt på depåerna. Därför är frukosten viktig för att få igång din förbränning Dessutom är det bra o du delar upp dina måltider på ca 5-6 mindre mål mat om dagen. För att maximera din förbränning ska du äta mindre mat fast oftare, ett mål var tredje timme är det ideala.

Ingen alkohol
Alkohol i sig själv innehåller mycket kalorier men dessutom påverkar det starkt vårt övriga kaloriintag. Att ta et glas innan du ska äta gör att ditt kaloriintag ökar kraftigt under själva måltiden då det helt enkelt får dig att äta mer. Dessutom medför alkohol i samband med mat en högre risk för att kalorierna du får i dig lagras som fett.

Sov ordentligt
Brist på sömn påverkar både din förbränning och stärker dina hungerkänslor. När du inte sover ordentligt påverkas utsöndringen av Cortisol, ett ämne som reglerar aptiten. Detta kan medföra att du känner dig hungrig även om du ätit tillräckligt.