Svimningsattacker

Har varit hemma från jobbet sedan i onsdags. Törs bara inte gå dit då jag varje morgon varit snudd på att svimma när jag väl kom fram. I tisdags var det riktigt illa, då behövde jag tom tömma magen för jag blev illamående av att det snurrade så.

Jag har lågt blodtryck enligt barnmorskan. Hon sa att det berodde på det. Sen gick jag till doktorn igår då jag inte ens kunde duscha stående utan var tvungen att sätta mig på golvet för att inte svimma! Han sa att när man är gravid så får man 70 % mer blod i kroppen och blodkärlen är så tunna att de inte klarar av att släppa igenom allt blod samtidigt, utan det får "ställa sig på kö". Han menade på att barnmorskorna var gammalmodiga som trodde att detta kunde avhjälpas med järntabletter. Detta leder bara till högre antal röda blodkroppar som trycker på och vill komma igenom de tunna kärlen. Jag ska alltså vara försiktig när jag reser mig upp och så. Dock är inte detta mitt problem. Det kommer när jag rör på mig. Då måste kroppen se till att syrerikt blod kommer upp till hjärnan och ut till alla muskler (annars går det mesta till barnet i magen) och det klarar den tydligen inte. Men kroppen brukar råda bot på detta självmant inom några veckor och blodtryckshöjande medicin går inte att ge till gravida, så det är bara att vara försiktig.

Jag har en misstanke om att det hänger ihop med blodsockret också, för imorse var jag väldigt hungrig när jag vaknade. Tackochlov var Bente hemma och jobbade så hon kunde ta hand om mig. Vacklade runt en stund i vardagsrummet, försökte sätta mig på en stol, men gav upp och la mig på golvet med fötterna högt för att få blod till hjärnan (doktorn rekommenderade huvudet mellan knäna, men försök det när du har en fotboll i magen). Slutligen vacklade jag fram till soffan för att lägga mig ner, då det svartnade för ögonen och jag ramlade ner i soffan över katten Tusse som låg där och sov. Mjukt för mig, men han blev tydligen lite förnärmad och glodde på mig sa Bente som kom och hjälpte mig sitta upp och dricka lite juice.

Efter en stund var blodsockret samt blodtrycket så pass okej att jag vågade ställa mig upp igen. Däremot tog det lång tid innan illamåendet gav med sig och nu, några timmar efteråt, har jag fortfarande ont i huvudet och känner mig matt :-(

En av nackdelarna med graviditeten, men det tar jag gärna. Måste bara lära mig kontrollera de här läskiga attackerna som förstör min dag.