Vi skulle åka upp till Mörby för att handla lite tilltugg inför sminkkursen och fotosessionen i morgon. På vägen brukar vi köra förbi Kyrkskolan, men just ikväll var den vägen avspärrad.
När vi kom upp för Nora backe såg vi att det brann i ett hus! Polisen och brandkåren hade spärrat av så att man inte kunde köra förbi. Det brann rejält i vindsvåningen såg det ut som. Berandkåren var uppe med en sorts lift och sprutade vatten över huset. Tackochlov var de som bodde där inte hemma så ingen hade blivit skadad sa polisen.
Det huset har stått tomt i flera år, men för bara några veckor sedan upptäckte jag till min stora förvåning att en familj hade flyttat in. Anledningen till min (AM's) förvåning var att huset inte var i toppskick direkt. Faktum är att jag trodde att det skulle rivas och att det kanske skulle komma upp ett nytt så småningom.
Det var läskigt och skrämmande att se det brinna. Jag blev ledsen och tårarna började faktiskt rinna. Jag tänkte på de som bodde där. Vart ska de ta vägen nu? Kommer de ha råd med något nytt? Hur mycket täcker försäkringen? Många frågor snurrade i min skalle.
När vi kom hem igen berättade vi för Oscar och hans kompis Helen om vad vi sett. De ville gå upp och titta så vi tog på oss ytterkläderna och gick. Katten Tusse gjorde oss sällskap hela vägen, barnens snöbollskrig till trots.
Då vi kom upp såg vi att det nu brann betydligt mer våldsamt och att hela huset stod i lågor! Brandmännen hade givit upp sina försök att rädda huset och gick mest runt och kollade att det brann under säkra former och att inget i omgivningen brann upp. Det var skrämmande men spännande/ fascinerande att se på. Barnen kollade en liten stund och katten med. Sedan lockade snön mer. Tusse gick in i någon trädgård i närheten och barnen fortsatte kasta snöbollar på varandra.
Inlägg
